Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 1. Tegnérs sinnessjukdom och dess orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledde raden av dessa mer eller mindre misslyckade,
lika välmenta som opsykologiska försök till skönmålning.
Tegnér har dock själv i brev till de många vän-
nerna med vanlig öppenhet och på det mest oför-
behållsamma sätt avslöjat sin personlighet, och offent-
liggörandet av detta brevmaterial är tillräckligt att fran
hans manligt käcka och trotsiga natur borttaga varje
misstanke om falskhet och förställning Att detta trots
växte med åren och under sjukdomen sköt över malet
är en känd och naturlig sak. »Jag tackar Gud», skriver
han,1 »när jag någon gång kan vara glad och ut-
trycka det i vers eller prosa; jag gör mig icke en
gång något samvete över ett lyckat skämt, även om
det skulle ha avseende på brudsängen. Allt pruderi
_ och annat är ofta ej den prästerliga värdigheten
i umgänget — är mig förhatligt, väl aven föraktligt.
_ _ _ När jag går till altaret tar jag biskopskapan
på’ men jag sitter ej till bords med henne. Mina vänner
mena väl då de förmana mig till gravitet; men det ar
sällan jag kan eller vill följa deras råd.––– ~ "ian
får hålla till godo med mig sådan jag ar. Jag kan
verkligen icke, vill icke en gång byta om skinn. Vore
jag av naturen surmulen och gravitetisk, sa skulle jag
ei draga i betänkande att även som prast visa mig
sådan, men det skedde icke därför å ämbetets vagnar.
Nu då jag är, eller rättare varit stämd for umganges-
glädje eller frivolitet eller gudlöshet, som det lar kallas
i Stockholm, tycker jag, att jag aven bor visa e
såsom ett fullkomligt adiaforon.»
På detta sätt hävdar Tegnér inför samtid och efter-
värld, att han icke skäms för sig själv och icke behover
r Till Franzén den 13 nov. 1825.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
