Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 1. Tegnérs sinnessjukdom och dess orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
kanske bort göra det starkare. Att jag ingenting därmed uträttat, är
säkert. Ett förhållande av passionerad kärlek till en gift kvinna var
i* verkligheten brutet men fortlevde i minnet och omtalades med alla
dess detaljer. Han förteg icke, huru den framkallat kvinnlig poesi,
’troligen den bästa, jag skrivit’, sade han. Den hade brunnit nar
Växjö brann. Såsom äventyret haft liknande föregångare, så hade
det liknande efterföljare. Jag såg med så mycket större sorg detta
den berömde, den i många hänseenden för mig mycket dyrbare man-
nens tillstånd, som jag befarade, att det skulle föra honom i fördärv.
Jag bedrog mig icke. Jag tror mig med visshet veta, att det var
överdriven, en av naturlig förmåga icke mera motsvarad hängivenhet
åt fysisk älskog, som ådrog honom de första epileptiska anfallen och
därigenom förstörde hans själ och kropp. Jag tvekar att uttala detta
i synnerhet som det ej väl passar tillsamman med all den grannlat,
som blivit uttalad om Tegnérs sjukdom och död. Det ma vara sagt,
sanningen till ära och måhända till varning för någon, som hotas
av samma elände. Det säges utan all avsikt att i någon man vilja
inskränka den i så många hänseenden härlige mannens verkliga ara
Jag vill huvudsakligen därmed hava sagt, att han, med större religiös och
moralisk stränghet mot sig själv, kunnat vara ännu vida harligare.»
Bortsett från Tegnérs egna skriftliga uttalanden, vari
de ständiga växlingarna i hans själstillstånd av efter-
världen, som i en sammanhängande sjukjournal kunna
avläsas, vet jag intet .samtida vittnesbörd, som klarare
ådagalägger Tegnérs sjuklighet mot slutet av 1830-talet
än denna av fromt oförstånd dikterade anteckning 1
Reuterdahls minnesbok.
Det ges beträffande sinnessjukdomarna tvenne lek-
mannamässiga misstag, som åter och åter givit
ledning till en mängd i onödan spillda ord och re-
flexioner. Det ena är den allmänna åsikten, att en
person nödvändigt måste vara oredig och 1 sitt ta
osammanhängande för att vara psykiskt sjuk, det andra,
r Ärkebiskop Henrik Reuterdahls memoarer. Lund 1920. Utgivna
50 år efter författarens död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
