Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
också olikheter. Och divergenserna i detta avseende äro
hos Tegnér till stor del symtomatiska. Ty ju mera Tegnér
brister i jämvikt, ju oftare hans överretade själsliv kastar
sig mot skyn i »övermodig och utsvävande glädje»,
dess mera avlägsnar han sig från denna harmoniska
måttfullhet, som i allmänhet utmärker Goethe som
människa. Men i Goethes liv undanskymmes människan
av skalden, och hans levnadskonst är, som vi här nedan
l skola se, egentligen ej annat än den »tekniska» sidan av’’
hans skaldekonst. Det förhåller sig tvärtom med Tegnér,
och dennes personlighet erbjuder därför större intresse än
I Goethes.1 Väl växlar även hos Goethe, och detta på ett
mycket påfallande sätt, stämningslivet mellan ebb och
flod, men ändock aldrig mer än vad med hans konst
var förenligt, ej mer än vad som kunde omsättas i elegi
och lyrik. Hos Tegnér möter oss den våldsamma
i disharmonien, mjältsjuka och exalterad hedendom. Hans
»sinne är okristligt, ty det har ingen sabbat» ; hans lynne
fylles ömsom av den nordiska vikingens trots, ömsom
av den döpte hedningens längtan efter frid och försoning.
Och i erotiken ligger hans hedendom, en hedendom, som
bjärt framträder mot bakgrunden av hans levnadskall, och
som fyller honom med livsleda i mjältsjukans stunder
men i exalterade ögonblick med trotsigt levnadsmod.
Hur betecknande för Tegnér och hans av Israel
Hvasser särskilt beaktade »hellenism» äro ej de ord,
1 Tegnér uttalar i brev till Brinkman den 19 apr. 1842 sin varma
beundran för Goethe och säger därvid träffande: Lyrisk var egent-
ligen hans natur. Men därjämte vilken fördomsfrihet, vilken uni-
versalism, som han kanske överdrev ända därhän, att jag ofta saknar
människan och skulle önska mig litet mera individualitet.
(Kurs. av mig.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
