Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
förande sig till fästmanstiden har av Levertin såsom
dittills otryckt meddelate.
“O, min Anna, skall/ min vårdags lopp
av ditt öga avskys eller gillas?
Av den eld, som i min barm går opp,
Skall den lysas eller skall den villas?
Skall jag offra för en stund av flärd,
känd med yrsla, följd av evig ånger,
tillfredsställelsen att bli dig värd?
Dygdens tro dig svuren tusen gånger?
Skall jag rodnande vid Edra namn,
avskydd av mig själv med rättvis smärta,
släpa, krossad mot din stängda famn,
blott ett vissnat och föraktat hjärta?
Eller skall jag i passionens natt
ljuset av din bild än tryggad följa,
som av stjärnan, högst i Norden satt,
seglarn lyses över nattens bölja.
Redan Tegnérs minnestecknare Söderberg skildrar
den förändring, som hos skalden efter giftermålet in-
trädde. Efter att dessförinnan ha varit »för mindre
bekanta folkskygg, förlägen och besynnerlig», blev lian
nu sällskaplig, »jovialisk och underhållande». Och
Levertin skriver därom. »Från denna stund kommer
harmonien av sig själv. Allt det blodfulla, ljusa, skalk-
aktiga i hans inre, som förut blott glimmat fram ögon-
blicksvis, samlar sig till den varma temperatur, som
sedermera länge skulle bliva hans väsens. Melanko-
likerns bleka kind får den friska rodnaden och den
friska färgen hos en dådkraftig världens son.»
Till en viss grad är Levertins uppfattning om Tegnérs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
