Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min själ under sådana förhållanden njutit, men också
lidit, det vet ingen annan än Gud och mitt ärriga
hjärta–––-—». Varpå Wingård svarar. »Jag har
aldrig trott, att din Eros varit son av Venus vulgivaga,
men icke heller är han nog högbördig att vara son av
Urania» (den himmelska 1). Men trots den mycket tyng-
ande barlasten i Tegnérs erotik, var han dock, som vi
tidigare framhållit, i sin skaldenaturs strävan hela livet
romantiker. Han ville i ett vackert kvinnoansikte se
symbolen för allt skönt och ädelt. Detta svärmande
drag, som han hade gemensamt med Goethe leder hans
erotiska instinkt trots dess mer och mer sensuella be-
toning. Endast på detta sätt kunde hans ömhetsbehov
bliva befruktande för hans diktning, och, att så oveder-
sägligen varit fallet, är de kvinnliga vännernas evärld-
liga förtjänst. I en tid, då det ännu var på modet
att giva varje vänskapsförhållande till en kvinna galante-
riets form, var det ingen lätt sak för den med åren
allt mera varmblodige Tegnér att hålla Eros utanför,
och det berodde otvivelaktigt mindre på Tegnér själv
än på de kvinnliga vännernas stolta och vaksamma
smidighet att i tid och på ett sätt, som blott förhöjde
deras inspirerande tjuskraft, draga sig ur leken. Den
levnadskonst Goethe ägde, men Tegnér saknade, den
fanns dessmera inom den förtjusande seralj, i vilken han
av den mera ofarlige Brinkman infördes. Såsom av
skriftväxlingen mellan denne och »biktmodern» synes
framgå, vågade Tegnér ej svara för de avsikter, i vilka
Frithiof stämt möte med Ingeborg i Balders hage, och
månne skalden kunnat svara för sig själv, därest han
i det »farliga soffhörnet å Sireköpinge» haft vid sin sida
1 D. 22 mars 1835. cit, efter Wrangel: Den blåögda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
