Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
ning av samma, anfallsvis påkommande olustförnim-
melser, som förut vid flera tillfällen och tidigast under
fästmanstiden anfäktat Tegnér. Den har emellertid
nu återkommit våldsammare än förr. Och alldeles på
samma sätt som under förlovningstiden stiga oväders-
molnen upp från det erotiska hållet, och, ehuru den
dystra stämningen räcker till att förmörka hans syn
på hela tillvaron, urladdar den sig dock med för-
kärlek i människoförakt och ej minst i kvinnohat. Så
här skildrar Tegnér sin ändrade livssyn:
»Jag stod på höjden av min levnads branter
där vattendragen dela sig och gå
med skummig bölja hän åt skilda kanter,
klart var däruppe, där var skönt att stå.
Jag såg åt solen och dess anförvanter
som, sen hon slocknat, skina i det blå,
jag såg åt jorden, hon var grön och härlig,
och Gud var god och människan var ärlig.
Då steg en mjältsjuk svartalf opp, och plötsligt
bet sig den svarte i mitt hjärta fast:
och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,
och sol och stjärnor mörknade i hast:
mitt landskap, nyss så glatt, låg mörkt och höstligt,
var lund blev gul, var blomsterstängel brast.
All livskraft dog i mitt förfrusna sinne,
allt mod, all glädje vissnade därinne.»
Det är icke osannolikt, att Tegnér jämte bryt-
ningen med Martina, för vilken han väl närmast bort
göra sig själv förebråelser, haft en annan mera be-
griplig anledning till ovilja och harm. En del rykten,
som sladdervägen nått Tegnér, visste nämligen att
förmäla, huru friherrinnan gjort narr av Tegnérs öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
