Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
detta svärmeri, till vilket vi här nedan skola åter-
komma, fick samma utgång som det tidigare, blev
Tegnérs kvinnohat dess mera ursinnigt.
Det är nu »Mjältsjukan» likt ett svart bårtäcke för
Tegnér breder ut sig över hela livet.
I hans sjukdom ingick ju ock vissa ofta återkom-
mande kroppsliga plågor och obehag. Aret 1825 in-
leddes med häftiga kolikanfall, som i fortsättningen
upprepades. Dessutom torde den stundande avflytt-
ningen från Lund ha bidragit att förmörka Tegnérs
lynne. »Svartalferna», som städse lågo på lur i hans
oroliga själ, hade alltså gott om anledningar att vid
denna tidpunkt »bita sig fast i hans hjärta». Vi se
ock, huru tillvarons alla olustmoment stämt möte i
dikten »Mjältsjukan», och i denna, det förbittrade sin-
nets helveteskonsert, förnimmer man människoföraktet
som en gäll och hånfullt gäckande stämma, vilken
upprepar och understryker de hätska ord, som vid
»återkomsten» undsluppit Frithiof. Och man miss-
tager sig knappast, då man här även tycker sig höra
skaldens svidande harm över en erotisk besvikelse.
»Dig mänskosläkte, dig bör jag dock prisa,
Guds avbild du, hur träffande, hur sann!
Två lögner har du likväl till att visa,
cn heter kvinna och den andra man.
Om tro och ära finns en gammal visa,
hon sjunges bäst, när man bedrar varann.
Du himlabarn! hos dig det enda sanna
är Kainsmärket inbränt på din panna.»
Den ovädersstämning, som nu förmörkar skaldens
sinne, sänder sina åskviggar i alla riktningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
