Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
icke på 1830-talet, utan av någon av 80- eller 90-talets
stora novellister, och osökt — om med rätta vågar
jag ej påstå — för mig »Den döde» i tankarna det
med samma personliga innerlighet skrivna brevet i J. P.
Jacobsens novell »Fru Fon|».
När denna i känslan av dödens närhet till sina barn skriver —
»derfor kommer jeg och beder Jer elske mig med hele den Kjaerlighed
I en Gang gav mig, for husk paa, det at mindes, det er al den Del
i Menneskenes Verden, der fra nu af vil vrere min. Blot at mindes,
slet ikke mer.» — sa aterfinna vi här samma för varje känslig själ
nära till hands liggande tanke, vilken Tegnér ger följande form:
»O, Emili! när då en gång du står
uppå min grav, och länge väntad vår
nedstigit, liksom nu, från himlarunden
med knopp och löv och fågelsång i lunden.
Säg i ditt hjärta då ett vänligt ord
till slumraren, som ligger under jord.»
Det är uppenbart, att dikten »Den döde» bak de
känslomättade orden gömmer i sig minnen från Tegnérs
senare liv, som i personlig betydelse vida övergår allt,
som fyller breven till de många vännerna, manliga så
väl som kvinnliga, och det måste betraktas som en
beklagansvärd förlust, att just Tegnérs brev till »denna
enda» ohjälpligt gått förlorade. I ett brev till Hilda
Wijk, som av Wrangel publicerats, skriver Tegnér 1
sammanhang med eldsvådan i Växjö 1838 följande:
»Bland de brandskadade är även Emili, som dock bodde för hyra,
men hon har gjort stora förluster i linne, garderob och mpper. Även
min korrespondens med henne, 6- å 700 brev, gick förlorad. Flera
gånger och även kort före eldsvådan, hade jag begärt dem ater; men
hon vägrade alltid, ehuru de ej kunde ha något värde för henne nu-
mera, men väl för mig. Ty de innehöllo mitt hjärtas historia, »a sorry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
