Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
det gör mig ont om henne. Se henne kan jag icke, och ett vän-
skapligt förhållande är omöjligt; men vi skriva dock stundom till
varandra. Jag dömer henne kanske nu för hårt, liksom fordom allt
för partiskt. Det är icke fjärilns fel, att vingarna (jag menar själens
vingar) falla av, och kålmasken står kvar. Hon anser sig olycklig.
Det gör mig ont om henne; men jag bör trösta mig med den tanken,
att det för grunda sinnen ej ges någon sorg, som icke kan och plär
— dansas bort. De leva på ytan av livet, i idel skum. Sorgen, när
den kommer, halkar över dem och hinner icke slå rot i det ofrukt-
bara hjärtat. De ha ingen forntid och ingen framtid; ögonblicket
med sin flyktiga glädje är dem allt. Jag vet icke, om jag skall av-
undas eller beklaga dem».
Som ett belägg för Tegnérs uppfattning om Emili Selldén och
det för »grunda sinnen» utmärkande, att det »ej ges någon sorg
som icke kan och plär — dansas bort» må följande lilla tidsbild
meddelas. Den återfinnes i bibliotekarien J. A. Ahlstrands1 brev
samling å Kungl. Biblioteket och ingår i ett brev till denne från en
vän dat. 23/s 1848. Den sistnämnde berättar: »AUt var sig likt i
gamla Wexjö. Skvallret går sin jämna gång. Lektor E—n påstås
vara fru Selldéns curtisör. Vid marldnan voro fruntimren alldeles
galna efter actören Natt och Dag. Han var uppe på en bal och
dansade 2 dansar med Rosa L., 1 med Lotta B och 1 med mamsell
S. Detta väckte stor avundsjuka hos de andra quintimren. Fru
Selldén blev äntligen efter 7 sorger och 8 bekymmer presenterad för
honom och hade undantagit en framjaise för hans räkning. Men nu
ville olyckan, att han bjöd upp henne till sista valsen, vilket hon
naturligtvis lovade med manquemang av en annan. Emellertid får
E—n veta detta, och som tiden var ute, befaller han, att balen skulle
vara slut och förbjuder musiken att spela mer. Fru Selldén hade
ett satans göra, innan hon kunde få balen prolongerad bara (med)
en vals. Äntligen gav E - n med sig och det fick bli en franpaise
till; men da dansade Natt och Dag med en annan, och fru Selldén
fick gallfeber. Ja ljuger jag», slutar Ahlstrands vän, »så ljuger
Rosa L., men historien är för god för att icke vara sann.»
Ahlstrands f. 1822, var son till konsistorienotarien med samma
namn, till vilken vi senare återkomma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
