Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
den av Wrangel-Böök angivna. Det heter i detta
brev:
»Jag har gått i kloster i mitt eget hus. Det är min Vallombrosa.
Till den rätta Vallombrosa, skuggdalen, där lugnet och glömskan bo,
måtte jag väl ej heller ha så långt». Och brevet slutar med följande
ord: »Jag hade ämnat skriva vida längre, kunde också ha allehanda
att säga: ty du är dock den ende av mina ämbetsbröder, för vilken
jag kan beklaga mig, och som förstår huru malplacerad jag stac-
kars kristnade hedning är, både i kyrkan och — livet. Men se, där
går påskfullmånen opp över skogen. Det är uppståndelsens måne.
Han kommer från de dödas land, en blek dödning; kanske han säger
mig något därom. Med de levande har jag i det närmaste uppgjort
min räkning. Farväl. Glöm ej alldeles bort din döde vän
Es. Tegnér.»
Ar detta brev skrivet omedelbart efter brytningen
med Emili Selldén? Uttrycket »Jag har gått i kloster
i mitt eget hus» synes nästan tala därför. Ty var
skulle skalden känna »klostrets» ensamhet starkare än
i sitt eget hem, med vilket han genom förbindelsen
med Emili inom sig avklippt förtrolighetens alla band.
De sorgliga minnena fördömde honom, reste en mur
mellan honom och de närmaste; han kände sig nu, se-
dan berusningen fördunstat, ensam och övergiven, »mal-
placerad bade i kyrkan och i livet», och dödstankarna
vaknade som vanligt i stunder av missmod. — Så små-
ningom minskas dock missmodet, och sorgen omsättes i
sång. Möjligt är, att det varit i en sådan stund -»Den
döde» skrivits. Men sammanställer man denna dikt
med förhållandet till Emili Selldén, och jämför man
den banala, av Tegnér i breven till Martina von
Schwerin och Hilda Wijk m. fl. antydda verkligheten med
den stämning, som i dikten omsvävar den älskade, så
synes onekligen det hela rätt märkvärdigt. Och dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
