Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
dessa erinringar. Bland de dikter, varmed han ville fullständiga det
oavslutade skaldestycket Gerda, finnes även en sång med titeln
Blenda. Här införes av Tegnér en sagogestalt med det föga väl-
klingande namnet Gruffa, som är god vän med Blenda, och om denna
Gruffa meddelar han i en not, som återfinnes i ett av de renskrivna
exemplaren av dikten följande: »Gruffa, dotter eller sondotter av Harald
Hårfager, flyttade ut från Bleking, därifrån till Wärend och är stam-
mor till den Ulfsax’ska ätten». Som nämnt var Tegnérs intima
väninna född Ulfsax. Även om sig själv lärer Tégner under sjukdoms-
tiden hava haft den fantastiska uppfattningen, att han härstammade
från Harald Hårfager, och han uppgives en tid hava skrivit sitt namn
Esaias Haraldsson Tegnér.
Utom huvudpersonerna, Gerda och Axel, den kristne
ynglingen, som älskar Gerda och vill omvända jätte-
dottern till kristendomen, uppträder i Tegnérs ungdoms-
dikt en broder till Gerda, den vildsinte hedningen Solve.
Dessa tvenne gestalter, Axel och Solve, representera i
de utkast till diktens fortsättning, som tillkommit under
Tegnérs sjukdom 1840—4G de stridiga makterna i skal-
dens inre, biskopen Tegnér och hedningen Tegnér.
Solve, berättar för sin syster om ett äventyr med
Blenda och fäller därvid en del föraktfulla ord om
kvinnan, som väcker Gerdas harm, och i fortsättningen
utvecklar han sin hedniska uppfattning om kärleken
med följande ord:
»Livet födes av begäret;
det är Gudars röst, det är det
icke mindre än en kall
liknöjdhet, som dock är all
från den stund, då kvinnan träder
uti gifte med en man.»
Och alltmera ivrig och högröstad, ju mer han ordar
i denna sak, utbrister Sölve:
14 — Gadelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
