Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till sist är det Axels tur. Det har hittills varit
honom omöjligt att med ett allvarets ord kväsa den
rasande försmädaren. Biskopen-skalden framträder och
säger resolut.
»Nej, din mening är ej min;
tro och heder, tukt och ära
vi av kvinnorna begära.
Kärleks lösen är ej, »njut»,
men var »öm och trogen» — alla
varors värde måste falla,
när de ofta bjudas ut.
Folkets hjärtblod blir förgiftat,
om du bryter hedrens bud,
det är kyrkan ej, men Gud
som har äktenskapet stiftat.»
Att »Gerda», ehuru ofullbordad, varit en av de dikter,
skaldens fantasi med stor kärlek omfattat, framgår av
de under vistelsen å Schleswig nedskrivna inlednings-
orden till en av de i Wrangel-Bööks edition medtagna
sångerna, benämnd »Gunnar Gröpe».
»Länge r’en du sovit, Gerda
nu är tid att vakna opp,
månget minne, månget hopp
ämnen, sången mindre vörda,
mig förstrött, och på min dörr
ofta Gerdas minne klappat,
men inbillningskraften tappat,
ämnen, som den fyllde förr,1
1 Versen återfinnes även i Bottigers upplaga av 1847. Näst sista
raden lyder här något annorlunda och betydligt mjukare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
