Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
ledans svarta dok över allt, som nyss synts så lockande
soligt och vackert.
»Mitt landskap, nyss så glatt, låg mörkt och höstligt,
var lund blev gul, var blomsterstängel brast.
All livskraft dog i mitt förfrusna sinne,
allt mod, all glädje vissnade därinne.»
Den periodiskt återkommande förstämning, som i det mano-depres-
siva själslidandet lägger sin tyngd på den sjukes sinne,Mcan i olika
fall te sig olika. Olustkänslan är därvid det mest konstanta. Med
denna olustkänsla förenar sig ofta en ängslan, vilken kan stegras
till ångest, och då inträder det vanliga förhållandet, att föreställnings-
livet färgas på det typiska sätt, som är utmärkande för melankolien.
Den sjuke krymper i sina egna ögon samman och förlorar därmed
all självkänsla och tillförsikt, han känner sig sämre än alla andra,
tycker sig ovärdig och syndfull; självförakt, förebråelser och själv-
anklagelser utfylla hans tankar, och han företer en bild alldeles mot-
satt den, som den upprymde, pratsamme, til! ytterlighet självtillräck-
lige och självbelåtne maniakern under en måttlig exaltation visar.
Agnad att hos melankolikern fixera känslan av egen mindervär-
dighet är även den starka hämning inom motoriska och psyko-
motoriska funktionsområden, som jämsides med den sjukes ängslan
brukar förefinnas. Denna hämning försvårar varje initiativ och för-
vandlar den enklaste handling till ett »berg av svårigheter». Varje
viljeyttring, även den under normala förhållanden minst besvärande,
vållar den sjuke en olidlig, starkt ångestbetonad ansträngning, som
vanligen tvingar honom att avstå ej mindre från kroppsarbete än
fran all intellektuell verksamhet.
Tegnérs »mjältsjuka» utvecklade sig aldrig till en
typisk melankoli av nyss skildrad art. Visserligen
kunde det inträffa, att han hade en förnimmelse av
intellektuell hämning, då han kände sig »dekrepitus»
och sade sig »behöva dagar att utföra en sak, som
eljest kostade honom några timmar». Det hände ju
ock, att Tegnér ibland föreföll ytterst svårmodig med
ett starkt behov att ge sin sorg avlopp i tårar, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
