Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i tankeförloppen, vi kalla hämning, och som eljest/
brukar vara ett av melankoliens kardinalsymtom. Han
bibehöll tvärtom, trots stämningens starka olustbetoning,
sin sprudlande ingivelse, sin kvickhet och slagfärdighet,
som nu förlorade sitt lekande och godmodiga drag
och byttes i bitande sarkasm, ja, under mjältsjukans
svåraste stunder hände det ej sällan, att ingivelsens
flöde stegrades till en idéflyktig och hejdlös grubbel-
sjuka, som nattetid jagade sömnen från hans läger.
*Min inbillning, redan förut lättrörlig, är nu som en
vattenvirvel, vilken söndermal och kringdriver allt, som
råkar in däri.» Det är detta plågsamma tillstånd
Tegnér åsyftar i ett brev till Brinkman av den 17
augusti 1825.
»Allt sedan jag skrev till dig, bäste Brinkman, har jag varit och
är ännu sjuk till själ och kropp. Egentligen sängliggande har jag
väl endast varit i åtta dagar; men en fortfarande mattighet, svettning
och avtynande–––––- är värre än all annan sjukdom. Jag magrar
beständigt och är egentligen varken sjuk eller frisk, men en viss
obeskrivlig nedstämning och leda vid allt, som fordom glatt mig,
förenad likväl med en aldrig vilande oro i huvud och hjärta, säga
mig tillräckligen, att min organisation måtte ha förlorat jämvikten. I
synnerhet plågar mig en lättrörlighet i inbillningen, som aldrig ger
mig något lugn och merendels, nätterna igenom, håller mig vaken vid
de äventyrligaste föreställningar, dem det är omöjligt att bortvisa.» i
Samma plågsamma tillstånd, Tegnér här beskriver
för sin vän, återgiver han ock i dikten »Mjältsjukan».
Hur åskådlig och gripande är ej denna skildring av
den överkänslige skaldens bitterhet. Man ser honom
sömnlös och förtvivlad vrida sig på sitt läger, han hör
sannolikt, hur nattvakten i den närbelägna domkyrkan
1 Kurs av mig. Jmfr, s. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
