Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
»Det går en liklukt genom livet, som förgiftar vårens
luft och sommarns prakt.» Döden, graven och för-
ruttnelsen och andra makabra tankekombinationer voro
temata, som i mjältsjukans stunder ständigt föresvävade
Tegnér. Han är i dessa ögonblick snarast irreligiös,
och det är rörande, då han i känslan av egen van-
makt uppmanar någon av sina »frommare» vänner att in-
nesluta honom i sina böner. En av dessa fromma vänner
var Fransen, och synnerligen karakteristiskt för Teg?iérs
ärliga skepsis är, vad han skriver om denne beundrade
skalde- och ämbetsbroder i ett brev till Brinkman av
den 29 juli 1824.
»Hans religiösa tänkesätt vilfjag ej tala om, han synes där alldeles
ha avskedat förnuftet och givit det fånget under trons lydno, såsom
sig vederbör. Det lönar ej mödan att i denna sak disputera med
honom, han har tagit sitt parti, och är icke blott gudfruktig utan även
gudelig. Däremot skulle jag också ingenting ha att invända, ty man
lever icke blott av sin övertygelse, även av sin blinda tro, som vi
se på allmogen; men då skall man också aldrig ha haft något rätt
vaket förnuft, man skall aldrig oroas av tvivelsmål. Religionen skall
vara den enda ljusstråle, som någonsin fallit in i ens camera obscura;
men det är naturligtvis ej förhållandet med F., som vet och tänkt
mycket. Han befinner sig i en ständig konflikt mellan vad han måste
inse och vad han bör tro, mellan en genialisk tankefrihet och dog-
matisk förstockelse. Det skall ej förundra mig, om han en dag över-
går till ordentligt svärmeri. Religionssvärmeriet är alltid en olycka,
en brand i livsens säd, men det är dubbelt olyckligt, när en dylik
brand kommer in i en sådan veteåker, hos en så rik natur som Fran-
Jag sörjer däröver icke blott på litteraturens vägnar, utan även
och ännu mera för hans enskilda del, ty han blir därigenom olycklig; £
och jag älskar honom av mitt innersta hjärta.»
Redan som ung gav Tegnér uttryck åt sina religiösa
tvivel. Betecknande för dessa är dikten »Förvillelsen»
av 1804, däri han prisar »villan» som ett slags nar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
