Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 4. Tegnér och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
Av Liljecronas skildringar får man ett livligt intryck av tidens
slyngelaktighet. »På aftonen (den 26 jan. 1840)», skriver han, »var
jag på operan. Där var eklärerat såsom vanligt på kungliga födelse-
dagar, och folksången begärdes av ett par grova röster ovanifrån,
förmodligen polisbetjänter. Den sjöngs, men innan musiken började,
hyssjades mycket.» Denna uppenbara missaktning mot konungen
var rätt allmän och ej minst från oppositionens ledande män.
Tegnér fann icke ord starka nog att beteckna tidens
uselhet. Han rasade mot sitt svenska folk, förtvivlade
om dess räddning och spådde dess snara undergång.
Han var ju en varm patriot och i sitt gammalsvenska
sinnelag en trogen anhängare av konungamakten och
dess helgd. De uttryck av vanvördnad mot konungen
personligen, som efter 1834—35 års riksdag ofta för-
nummos, torde ha uppretat Tegnér i hans känslighet
för takt, lika mycket som allt onödigt fjäsk vid andra
tillfällen förargade honom. Han hade otvivelaktigt också
själv en klar och vaken blick för både konungens och
regeringens brister och svagheter, ehuru han, sin under-
såtliga plikt likmätigt, lojalt och i det längsta ville för-
svara det bestående mot de förmenta inkräktarna. Den
5 febr. 1839 beklagar han sig i brev till Heurlin, som
nu blivit statssekreterare och föredragande inför ko-
nungen av kyrko- och undervisningsärenden, över rege-
ringens overksamhet. Karl Johan föredrog framför oron
i huvudstaden att under större delen av åren 1838—
39 vistas i Norge, och, i sin känsla av vanmakt inför
oppositionens anstormande, företog sig regeringen intet.
Tegnér skriver:
»Det är högst oanständigt och oförnuftigt, att man på ett så oför-
svarligt sätt vårdslösar riksdagsfrågorna, vartill vi nu icke ha fullt
ett år igen. Då du har din dryga del i ansvarigheten, åtminstone
inför opinionen, så tycker jag, du icke blott kan utan aven bor och
17 - Gadelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
