Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 4. Tegnér och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
riksdagen blev jag ganska ängslig över den häftighet, varmed han
överlämnade sig åt mångfaldiga utbrott av ett politiskt partisinne,
som dagligen allt mer och mer så uppretades, att hans lynne och
själskrafter ej sällan syntes mig förlora all jämvikt. Litande på sitt
stora snilles överlägsenhet, liade han redan förut i tal och skrift kastat
handsken åt sina politiska motståndare, vilka ej blott rustat sig till
en oförsonlig strid utan genast började föra den med all möjlig hätsk-
het och en personlig bitterhet, som djupt sårade T., ehuru han sökte
dölja sådant under ett låtsat förakt och ett lättsinnigt självsvåld,
varigenom den på Riksdagen segrande oppositionen ännu mera för-
bittrades. Förgäves sökte jag ifrån början, även genom brev före
hitkomsten, att svalka och återhålla detta hans ’berserkarenit’, som jag
skämtande kallade det; han hade här många vänner och väninnor,
som funno allt detta roligt och uppmuntrade honom till nya hjälte-
bragder. Allt detta åstadkom hos Tegnér en ingalunda naturlig över-
spänning i själ och känslor, som nödvändigt skulle oroa dem, vilka,
som jag och Heurlin, så noga kände hans inre, visst icke friska och
pålitliga livskrafter under de senare åren.»
Riksdagen gick, som Tegnér i februari skriver till
sin dotter Disa, »med buller och bång», och han är
själv verksam i det längsta och tar livlig del i de-
batterna. Hans sinnesstämning synes ofta överdrivet
forcerad. Tidningshetsen oroade honom visserligen men
försatte honom även i ett uppjagat stridshumör, och
osökt får man en påminnelse om vad han många
år tidigare skrev till Heui’lin om bästa sättet att möta
folks gemenheter.
»Vad dina fiender och motståndare angår, så undrar jag ej på,
att du i första ögonblicket förargar dig över deras nedrigheter. Jag
vet av egen erfarenhet, att sådant förbittrar, men över tio minuter
varar merendels hos mig ej striden mellan harm och förakt vid så-
dana tillfällen. Då segrar vanligen det senare och bibehåller sin po-
sition, understött av löjet och sarkasmen, som äro goda hjälptrupper.
Så tycker jag också det bör vara; ty annars skulle en ärlig mans
sinneslugn helt och hållet bero av skurkarnes godtycke, vilket dock
vore en dum inrättning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
