Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 5. Sjukdomsutbrottet och vistelsen å Kungsholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
bekräftar ju i övrigt den gamla, välkända satsen, att
för maniakern ingenting är heligt; allt nivelleras här
av sjukdomen till idel adiafora. Man kan ju då också
förstå, huru den sjuke skalden ej ens drar sig för en
malplacerad drift med sin egen sångmö. Denna visser-
ligen ofrivilliga drift framgår, vad angår Ragnarök, ej
mindre av titeltillägget, »En apekatt till Solsången»,
än av innehållet, som här och var sänker sig till det
mest meningslösa klåtter. Typisk är följande vers:
Dig jag sjunger en sång
du försilvrade klot
var mig med eller mot
gör mig lika
jag kan falla, men kan icke vika,
ty jag vill
icke, därför står jag still — —
Dylik produktion har som så mycket annat från
Tegnérs sjukaste tid ej minsta värde ur någon annan
synpunkt än den rent psykiatriska. Men även ur me-
dicinsk synpunkt skulle det sakna intresse att fylla
dessa sidor med flere prov på en maniakers idéjlykt,
vilken med rätt stor enformighet, så länge ingivelsens
gnista synes slocknad, är densamma, vare sig den stackars
sjuke är en stor skald eller en vanlig dödlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
