Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 6. Schleswigs hospital och dess överläkare, professor Peter Willers Jessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
gängeslivet så bortskämd person, som den sjuke skalden.
Jessen saknade otvivelaktigt alla de egenskaper, som
Tegnér varit van att finna beundrade hos sig själv,
och med en för sjukdomen karakteristisk ensidighet och
ytlighet i omdömet, avfärdar han redan i sitt första brev
till sin hustru »professorn» som en »rätt obetydlig
person». Efter hand växer denna vanvördnad, ty, då
Jessen måste göra sin myndighet som läkare gällande,
ser Tegnér däri blott ett gement och oförsynt över-
grepp på sin egen värdighet. Jessen krympte mer och
mer samman i skaldens ögon, och denne njuter märk-
bart att få avplocka honom alla hans förtjänstfulla
egenskaper som läkare och människa.
I brev till biskopinnan kallas Jessen »en melankolisk åsna», som
själv varit inspärrad på det dårhus han förestår», och »han är, som
alla dylika åsnor en galenskapens missionär» (d. 14/io 1840); vid ett
annat tillfälle heter det: »Jag får ju icke den ringaste medicin, knap-
past iglar — nämligen en gång i månaden och då endast 3. — Det
är också föga oftare, jag får äran se min plågoande» (d. 20/2 1 841 ;
»jag föraktar honom liksom (jag föraktar) Ekströmer (d. 24/i 1841).
Det enda, som kunnat rädda situationen skulle ha
varit ett och annat lustigt bon-mot, varmed Jessen
kunnat visa den i detta avseende mycket känslige
Tegnér den intellektuella jämbördighet, denne i sin exalte-
rade ytlighet fordrade, men av allt att döma saknade
Jessen humor och gemytlighet och förmådde ej, som
önskvärt varit, replikera den lättrörlige skalden och
försona hans tillfälliga harm med ett litet skämt.
Det är en nästan undantagslös regel och alltså i hög grad karak-
teristiskt för det sjukliga tillstånd, den maniska exalialionen, i vilket
Tegnér under hela sin vistelse på Schleswigs hospital befann sig,
att patientens ovilja koncentrerar sig mot den, som bär närmaste
ansvaret för den sjukes vård, alltså mot överläkaren. Därför var
20 — Gadelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
