Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERO OCH LEANDER.
inte är jag ledsen för att skicka ett par, tre stycken efter
för att höra hur han mår, den där som ligger därutanför!»
Men det var ingen som vidare ville ut, tycktes det.
Tvärtom började ögonblickligen en reaktion göra sig gäl-
lande till matrosens förmån. Den fysiska styrkan imponerar
alltid, i synnerhet pa naturmänniskor sådana som dessa,
och när de nu till på köpet fingo höra att han simmat
ifrån holmen och till fastlandet och ofvanpa den motionen
kunde ta ett sådant kragtag, så fingo de genast en ogemen
aktning för så bastanta kroppskrafter, och när Anders efter
en stund kom in tämligen slokörad, så fick han till sin
stora förvåning och förargelse se sin rival omringad af
både karlar och jäntor, och i stället för att han trodde de
skulle rappa på honom friska tag, så tryckte karlarna hans
händer och jäntorna klappade honom på axlarna och ryggen,
allt efter som de kommo åt, och själfvaste Victor stod
midt framför honom med Ida bredvid sig, och han hade
ett glas i handen och hon en butelj, och skänkte i at
honom en stor sup, under det Victor ropade:
»Ja si det säger jag, så flottist ’an hän hä, men det
var styft gjordt, hå när ’an nu ’ar fått sej hen styrkarc,
så ska ’an ta mej dalern gärna få ta Hida hom lifvet hå
dansa me ’na, hå vill ’an kössa ’na, så får ’an det med,
för ’an hä hen lifvets gosse, det säger ja, hå den som
säger hannat, den lägger jag på käften så ’an ska
minnas ’et!»
»Tack ska du ha!» skrattade Lund och tog emot
glaset; »styrkam kan jag behöfva, men kyssen den tar
jag helst här,» och därmed tog han Anna om lifvet; »för
sir ni, pojkar, här står fästmön min, och någon annan bryr
jag mig inte om! Har hon dragit opp mig ur sjön, sa
tår hon väl också dras med mig för resten med, eller hur,
Anna lilla?»
»Ja, inte vet jag om det går an?» svarade Anna med
halft förlägen, halft genomlycklig blick på den raske sjö-
mannen, som fortsatte, i det han vände sig till de andra:
»Jo så står det till, pojkar och jäntor! Det var inte
möjligt te lå nån permission, men, ser ni, jag_ hade Iolvat
Anna att komma, och därför kasta jag mig i °°h simma
hit, när jag inte kundo komma öfver på annat sätt...
men det höll på och bli sista gången jag tog ett simtag
också, för när jag kom nära land här, sa fick jag ett lör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
