Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
HUR DET BAR TILL ATT OLLE BLEF BATSMAN.
det bara an på bönderna, om de ville ha honom, och det
kunde han väl aldrig tro annat, för han var ju en rask
och frisk karl, och ta i kunde han, om det kom därpå an.
Ja, det tviflade ingen af de båda andra på, och nog
skulle bönderna vilja ha honom, för visst voro de om sig
annars, förstås, men se alla tyckte om Rasken, och de
hade då sagt, att om de bara visste någon ogift karl, som
ville låta änkan behålla stugan, så skulle de gärna ta
honom.
Och så blef det då beslutadt att han samma efter-
middag skulle ge sig af ut och tala med de närboende,
och så skulle han dagen därpå tala med dem som bodde
längre bort. Men innan han gick på eftermiddagen, så
talte änkan med honom ännu en gång om att han skulle
tänka sig val för, innan han gick och gjorde en töcken
uppoffring för hennes skull, för det skulle hon då aldrig
kunna bära, om hon visste att han gick och stängde sin
egen väg för att hjälpa dem.
Men då blef Olle arg och sa helt kort att det angick
inte henne, för han var sin egen karl och visste nog hur
han skulle ställa för sig, utan att kvinnfolk behöfde lägga
sig i saken. Och ville hon inte stanna kvar i stugan, så
kunde hon få ge sig af bäst hon gitte, men båtsman skulle
han nu bli, det hade han satt sig i sinnet på, och barnen
skulle stanna kvar i stugan, om han så också skulle skaffa
främmande folk som skulle ta vara på dem, för hans brors-
barn skulle inte behöfva ta emot någon fattighjälp så länge
han kunde röra armarna, det kunde hon då sätta sig och
skratta åt, det skulle han säga henne.
Och därmed gick han sin väg och gaf sig af till
närmaste bonde, där han blef tämligen snäft mottagen i
början; men när han först hjälpt till med alt lyfta upp
ett vedlass, som hade stjälpt i en grop just utanför gärdes-
grinden sa blef han bjuden på en kopp kaffe, och när han
hade sagt sitt, ärende, sa klädde bonden sig i hufvudet en
stu nd, och sa titta han pa mor, och mor titta på honom
och slog i en paJar at Olle, som hon tyckte såg hygglig
ut och så sa bonden slutligen »att inte hade han något
te’ märka på’t, om bara de andra ville ha honom te’t,
förstås». Oeh så frågte Olle, om han fick säga det be-
skedet när han kom till den nästa, och det fick han då
Iof till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
