Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yttersta dagen på Sandvik
Ett sommarminne från skärgården.
Julinatten var nästan kväfvande het. Det hade inte
regnat på nära tre veckor, så att jorden var alldeles
upptorkad; inte en vindfläkt rörde sig, och i nordväst låg
det kvar en rödviolett strimma efter den nedgångna solen,
medan i nordost en starkt saffransfärgad rand bebådade
den uppgående. Det var så stilla, att till och med asparna,
som stodo tätt tillsammans i den sluttande ängsbacken, för
ovanlighetens skull läto sina tandade blad hänga slappa
och orörliga på de långa skaften, och så varmt att inte
ens kornknarren orkade höja skt halft godmodiga, halft
missnöjda läte, hvilket annars alltid afbröt tystnaden i
natten, sedan talltrasten strax efter midsommar slutat upp
att sitta och prata i grantopparna.
En och annan förtidig läderlapp flaxade kring mellan
träden, där myggsvärmarna lekte, och löjorna hoppade och
sl°g° i den långsmala, grunda viken, som skar in från
saltsjöfjärden utanföre. En skrakkull gled ljudlöst fram
utanför vassudden, och en ensam skvaltorre satt kapprak
och vände på hufvudet i toppen af en torr tall på den
midt emot belägna holmen, hvarifrån han hade en statlig
utsikt öfver land och vatten. Blott en och annan gång
fät han höra ett halfhögt »plott, plott, plollollott», och så
tystnade han igen och purrade upp halsfjädrarna och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
