- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
64

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

B IPHHBai
64 YTTERSTA dagen på sandvik.
det var Vanadis, som nyss hade seglat jorden rundt, och
de bägge karlarne hade just börjat fundera på de fasliga
pengarna som all den där grannlåten kostade och undrade
hvem som skulle betala dem, och om det verkligen kunde
vara någon nytta med allt tocke där braskande och dun-
drande, när Lotta hastigt kom utspringande och ropade
med darrande röst:
»Magnus du, kom in ett tag, så får jag tala med dig!»
Mannen reste på sig och gick in. Vesterman satt
kvar ute på trappan och hann byta om buss ett par gånger
innan Magnus kom ut igen. Slutligen kom han, och som
han såg litet underlig ut, så fragade Vesterman hallt ny-
fiket, i det han strök sig om munnen med rockärmen:
»Hur är det med dig? I har kanske inte nå’t kaffe
hemma?»
»Jo vars,» svarade Magnus långdraget, »men gum-
kräket ligger all i sängen därinne.»
»Åhå heller!» inföll Vesterman misstroget; »ho’ä’fäll
bara åfdomnader, tänker jag.»
»!Nej då, ho’ ä’ stendöd, det är säkert det!»
»Nå, det var då för väl, det!» återtog fiskaren lugnt;
»ho’ hade inte mycket te lefva för, stackare, och det ä’
fäll lugnast som det ä’, både för er och henne, tänker jag »
»Ja, gu’ värdes henne!» sade Lotta, som i detsamma
kom ut i farstudörren med förklädessnibben lör ögonen;
»ho’ lålde fäll inte vid skottena, kan jag tänka!»
»Och kan Vesterman tänka sig,» bifogade Magnus
eftertänksamt, i det han tittade ut öfver fjärden, där nu
de båda stora skeppen seglade fram stolta och solbelysta
i all sin glans, »ho’ trodde att det var yttersta dagen som
kom, och det var fäll allt det som tog ’enna, tänker jag.»
»Jo jo! En tål inte så värst mycke’, när en ä’
gammal!» svarade Vesterman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free