Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 VESTERMANS TIMOTEJ.»
emot bra och jag hade klart för mej, att di inte skulle
komma ut förr än på morronsidan. Hå, när jag kommer
ner åt udden, ska storbåten just göra slag, så jag hade
god tid te ropa an’en, så mycket mer som Norman stog’
ve’ roret och jag såg att han hade fått sikte på mig på
långt håll.
»Gu’ kväller, Norman!» skrek jag; »har du Yesterman
ombord?»
»Tänk aldri’!» svarte han och titta på vimpeln, »den
har jag inte sett se’n i lördas kväll!»
»Håhå heller!» svarte jag; »blef han åf med timotojen
så kvickt?»
»Usch ja! Di tog’en, hela lasten, te en hyrkusk bort
på Lagålslande,» svarte Norman, »och sen har ja vuri
oppe ve’ Rörstrand och lasta sopor, som jag skall segla
ut te Äpplarn, te lotsålderman.»
»Nå, men Vesterman då? — Hvar har du gjort åf
den?» frågte jag och kände mig liksom lite haj för hva
jag skulle få höra.
»Jag skulle fäll bara svara för timotejen, och inte för
honom!» menade Norman och såg arg ut.
»Jaja, det förståss, det!» svarte jag; »men si Vester-
man — —»
»Har inte han kummi’ hem då?» frågte Norman.
»Näej då,» svarte jag.
»Te mej sa han, att han skulle fara med Vaxholms-
båten ut på söndan och sen skulle han segla med några
Blidöbor, som hade vari inne i stan me’ fisk!» ropade
Norman, och så skildes vi åt, för nu hade han fått fart
på slage, och vi barka åf utåt Trälhafve, med kurs på
Skarpö kvarn, som syntes öfver skogstopparna åt Vax-
holmshållet.
»I \raxholm la’ vi te en smula för te få räta på
bena, och medan pojken öste ökan, så sprang jag in på
källarn nere ve’ bron — jaja, det va’ inte källare den
tiden, inte, utan bara krog förståss, — lör te få mej en
halfputell öl, och därinne träffa jag fiskar Strömberg, som
va’ en af mina gamla bekantingar och som jag visste
kände te Vesterman med. Och så frågte jag honom, om
han hade sitt Vesterman ve’ ångbåten på söndas morron,
för di bruka allti gå ner och titta, om det ä’ några kän-
ningar förståss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
