Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 »VESTERMANS TIMOTEJ.»
och det utan att han rörde så mycke som en fena en
endaste gång. Och när vi hade fått opp’en och in i kamma-
ren, så bädda Lina bums sängen, och Karin och jag hjälp-
tes åt te klä åfen och lägga’n, och han bara sof — ja
jösses vet, men jag tror aldrig att jag sett en människa
så drucken nånstin, som han va’ den gången.»
»Jaja, men tror inte Blom att han kunde vara sjuk
i stället?» frågade jag.
»Sjuk?» återtog Blom och spottade föraktligt å sidan;
»ja inte mer än jag!» Men det sa Lina förståss, både åt
gamla Stina och åt folke, när di kom hem från korkan,
men visst var det fylla, det kunde en fäll både si och
känna. Och när vi sen hade fåtfen i säng, så hade Lina
oss att dricka en kopp kaffe, och när det va’ gjordt, så
stack hon någe i hand på Karin, och så sa hon:
»Tack för hjälpen, mor Karin! Hade jag inte haft
er med mej, så vete gud, hur jag skulle redt mej ! Därför
ska ni också ta den där, så ä’ det te’minstingen nån väl-
signelse med timotejen!»
»Och Karin ville rakt inte på’t, te begynna me’, utan
hon krusa och krusa och ville prompt lämna tebaks’et,
men då fick jag si, att det såg ut som någen sedel, och
så knuffa jag gumma i ryggen och blinka åfena, och hur
de va’ så tog då Karin emot’en, och så drack vi en påtår
och så gaf vi oss ner te bryggan och rodde hem ökan te
vårt igen.
»Kär vi väl hade lagt ut och kommit en bit bortåt, så
frågte jag Karin:
»Hur mycke va’ det, du Karin?»
»Det va’ en femma!» svarte Karin och daska te med
åran, så jag fick en hel skopa öfver ryggen på mig, för
nu va’ det jag som skötte akteråra, efter allmänheten.
»Va det allt hvad han hade öfver, det?» frågte jag,
sedan jag tegat en stund, för jag visste, att en fick inte
hasta med Karin, när hon va’ på det humöre.
»Ja, och sa hade han trettisex skilling i löspengar!»
svarte Karin.
»Det va’ inte mycke, det!» tyckte jag.
»Åhå, det va’ mycke nog, när en lefvatsom ett tocke
där svin!» svarte Karin och tog i, så det knaka i årtulla.
»Hvar träffte ni på’n nånstans?» frågte jag igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
