Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BACKSTUGAN.
»Sag inte någe’ ondt om dom, far!» bad Linabevek-
ligt, i det hon lade sin hand på gubbens arm; »di är
mycke’ mer olyckliga nu, än di ä’ någe’ annat! Men
kom hit och sätt er ve’ borde’, så vi inte väcker gossen
— kom hit du med, Ulrika, så ska jag tala om alltihopa
för er.»
»Ja, men först ska du då ha en kopp varmt i dig!»
förklarade Johanna bestämdt; »det kan du behöfva, så
som du har seta’ och åki’ i kylan. Och hur är det med
gosskräke’, han har fäll aldrig blifvi’ kall på vägen?»
»Nej, var lugn, morI Jag hade’n så väl inlindad, så!»
»Ja, det kontant rökte åfen, när jag tog opp filten!»
upplyste Ulrika, i det hon slog upp kaffet och ställde fram
det på bordet.
»Och sofvi’ har han gjort ända se’n på ångbåten,»
fortsatte Lina; »och där hade vi så bra, för vi fick låna
maskinistens hytt hela vägen! Men hur ä’ det, mor, har
ni någon mjölk hemma, te’ han vaknar?»
»Åja, nog har jag en skvätt och mer får en fäll
skaffa, när en fått tocke’ rart främmat!» sade Johanna
med en vänlig blick åt soffhörnet; »sätt på och värm lite,
du, Ulrika, så han har någe’ när han vaknar, det lilla
lifve’!»
När kaffet var drucket, började Elias, som hade riktigt
svårt att lugna sig så pass länge:
»Nå, kära flicka! Tala nu om alltihop!»
»Jo, ser ni, far och mor,» började Lina, sedan hon
först varit uppe ett slag och sett att gossen fortfarande
sof riktigt lugnt; »det är på det vise’, att det va’ inte
bra mellan grosshandlarns på sista tiden, och inte gick
det bra för honom heller, och ute va’ han bå’ bitti och
sent, och då satt frun hemma och grät, och inte vet
jag, men hon var visst svartsjuk på’n, och det hade väl
sina skäl, kan jag tro. Och så på hösten fick han sluta
opp med kontore’ och så gaf han sig åf till Hamborg,
eller hvad det var för en stad i Tyskland, och han ville
prompt att frun och gossen skulle följa med, men det
fick han henne inte till. Men hon lofte då, förstås, att
hon skulle komma efter te honom, och så for han och sa
fick han plats där ute som dispenent ve’ en fabrik,^ och
bra hade han, för han skicka hem pengar och skref, att
han hade flera tusen om åre’, och jämt och samt tiggde
N
)*
:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
