Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ENSAM.»
»Ja, jag kommer från Furusund och ska ner åt Stora
Möjan!» hördes rösten från sumpaktern; »men han blåser
en hund, och mörkt är det som i hin håles nattsäck, när
han har lämnat eldkolena hemma! Skullehavaritnerevid
Möjan längesen; men så ställde jag mig på ute på Svartlögan
strax nedanför Blidösund och det så att själfvaste ...»
Här drog fiskköparen till med en svordom, som räckte
en half minut, och när den var expedierad, drog han efter
andan och fortsatte med blidare stämma, som om utbrottet
hade lättat honom:
»Kan Lars låna oss hus i natt, mig och pojken jag
har ombord? Vi ä’ trötta och urlakade, som ett par sump-
gångna gäddspilor begge två, men mat har jag med mig
och konjak har jag i flaskan, och jäkeln vet’ om det inte
finns ett par buteljer öl i ruffen med; men det skulle
vara skönt te få koja sej ordentligt, när en blifvit så här
vinddrifven!»
»Ja, vill herr Anderson ta te godo som en har ’et,
nog går det an te stanna här i natt!» svarade Lars
sa
och gjorde fast ändan vid bron; »men det är allt säkrast
te lägga ut en akterända med, i fall vind skulle gå öfver
på nattsidan.»
»\i ska lägga ut två, det kan Lars sätta sig på!»
ropade fiskköparen och hoppade i land på bron; »och surra
’na ska vi, så inte fan själf får lös ’ena, om han också
kommer ridande med hela sitt garde! Rappa dig, Janne,
och opp med mojengerna!» ropade han därpå åt pojken’
som vat och Iruscn stod och stampade framme i tören ;
»ju förr vi kommer opp, dess förr får du värma näsan på
dig, begriper du!»
Därpa gat han Lars ett handslag så att det smällde
i näfvarna och fortsatte i bullrande ton, däri dock glädjen
att vara i land lyste igenom:
»Na, det var då förbannade bra, att du var hemma,
hederlige Lasse Österman! Annars hade jag väl aldrig’
kommit in här! Hui har du det själf, och hur är det med
käringen din, gamla Lovisa ? IIar hon blifvit bra i bröstet
än — hon var skral när jag var i land här sist, tycktejag!»
> Jo, tack som frågar!» svarade l^ars med någonting
grumligt i rösten, »nu ä’ hon allt bra i bröstet, Lovisa!»
.*■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
