Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» ENSAM. »
plantade spritelden sig dit och flammade upp, kastande
blåa och röda reflexer på hans upphettade och blossande
ansikte. Lars kände en rysning öfver ryggen, och när
nu gästen började på nytt tala om skepparänkan och alla
hennes rikedomar och beskref hennes yttre människa med
bjärta och som han själf trodde lockande färger, föreföll
det Lars, som om den Iede frestaren själf suttit vid hans
bord och velat köpa hans själ och locka honom i fördärf.
»Nu ska du ta dej en klunk af det här!» ropade fisk-
köparen sedan lågan börjat att mattas; »det är en riktig
sängfösare, det, ska du tro!»
»Nej, fy för den lede, tocke där vill jag inte sätta i
mej!» utbrast Lars, i det han slog för sig med handen;
»och för rexten har jag fått nog långesen!»
»Som du vill då, jag tar den väl själf!» svarade
Anderson, som redan blåst ut lågan och nu i långa drag
sörplade i sig innehållet i koppen; »den ja!» sade han
sedan smackande och satte koppen ifrån sig; »den gör
godt i kroppen! Nu går jag och lägger mig! Väck mig
klockan sex i morron bitti’ ifall jag skulle sofva — för vi
ska ge oss åf i tid! God natt med dig, gamle Lars! Du
kommer väl snart efter, tänker jag?»
»Ja, jag ska bara släcka åf elln först!» svarade Lars
och tog några vacklande steg framåt spiseln.
»Gör det, du Lars!» sluddrade fiskköparen allt mera
lam i tungan, medan han kastade kläderna af sig; »och
dröm sen om skepparänkan, du! Det är en stadig män-
niska! God natt med dig, gamle Österman! Hör du,
kärringen din går väl inte igen — hon ligger väl säkert
därborta i Storöjorden? Usch ja, visst gör hon väl det!
Sumpen måtte väl ligga stadigt därnere? Vänta litet,
hvar har jag plånboken? Den lägger jag alltid under
hufvudkudden — inte för att jag misstror dig, gamle Lars,
för du är en hedersknyffel.. . men se ... i alla fall... en
kan aldrig veta ... väck mig klockan sex .. . ifall jag ...
brrr...»
Det blef tyst i stugan; endast en och annan tung
snarkning från spiselvrån besvarades af en ännu tyngre
från fållbänken borta vid långväggen.
Lars Österman makade ihop kolen och de glödande
bränderna i spiseln, och tung i hufvudet af den starka
drycken trefvade han sig fram till stolen vid bordet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
