Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANS JULAFTON. i87
»Värme? Mat?» upprepade gossen mekaniskt, i det
han genast släppte sitt onyttiga motstånd och följde med
så godvilligt, som om det varit lilla Annas och inte en
konstapels hand, som omfattat hans egen.
»Jo jo,» sade konstapeln med samma godmodiga leende
som förut, i det han började taga ut stegen, så att Johan
nästan fick Iof att springa för att kunna hinna med; »vi
ä’ inte så farliga som vi se ut, ska du tro! Det vill säga,
för dem som inte gjort något rackartyg, begriper duj»
När de veko af uppför Jakobsbergsgatan, frågade
Johan med återvaknad rädsla, i det han lörsokte sakta
sina steg:
»Hvart ska vi gå då?»
»Till vaktkontoret,» svarade konstapeln lugnt.
»Vaktkontoret!» utbrast gossen, hvars förskräckelse
nu bröt ut på nytt; »nej, jag vill inte, jag vill inte!»
»Se så, var nu inte dum, pojke! Vill du kanske
hellre gå hem till mästarn och få smörj?»
Ställd mellan de två alternativen, valde Johan obe-
tingadt vaktkontoret, ty han hade en dunkel föreställning
om, att han inte gjort något ondt. Snart voro de framme,
konstapeln öppnade dörren och sköt in gossen framför sig,
i det han själf följde efter och stängde dörren omsorgsfullt
efter sig. Johan satte ovillkorligen händerna för ögonen,
bländad af det starka skenet från ett par gaslågor, som
brunno på en från taket nedhängande gasarm. Det kän-
des för öfrigt så ovant varmt och godt där inne, och när
han om några ögonblick tog bort händerna igen, såg han
en äldre man, också i polisuniform, som satt med ryggen
emot dem vid ett stort bord och skref i en uppslagen bok,^
medan en yngre konstapel stod borta i motsatta ändan af
rummet och rörde om i en brasa, som just höll på att
falna ned i den stora, något gammalmodiga kakelugnen.
Den äldre mannen vid bordet slutade att skrifva, vände
sig om på stolen, kastade en pröfvande blick på de in-
trädande och sade därpå helt lugnt:
»Nej, se Karlson, hvad har du fått tag i för en passa-
gerare?» . „
»A, det är en liten utfrusen stackare, som vi fa Iof
att tina upp en smula,» svarade konstapeln, i det han
sköt fram Johan emot bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
