Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
s
BHHl
LILL-ANNA.
uppe i stugtaket fanns det snart inte många brödkakor
kvar.
Det var julafton på morgonen, när den stackars sjuka
modern började ångestfull vrida sig i sängen där hon låg,
och Lill-Anna hörde henne sucka så tungt och bittert, där
hon stod vid spiseln och spädde vatten i mjölvällingen,
som hon och syskonen skulle ha till frukost. Den sjuka
låg där blek och utmärglad och hade den lilla vid bröstet;
men där fanns inte mycket att få, och den lilla började
gråta och jämra sig, medan den stackars modern såg sig
omkring i stugan med förtviflade blickar.
»Hur ä’ det, mor lilla?» frågade Lill-Anna, i det hon
smög sig fram till sängen med ögonen fästa på grytan,
som var i färd med att börja koka; »ä’ det sämre me’ er
i dag?o»
»Anej, kära barne’ mitt!» pustade den sjuka; »inte ä’
det fäll just sämre med mig; men jag tänker på att det
är julafton i dag och att jag inte kan komma ur sängen
för te re’ hälg åt er, era stackare I »
»Jag ska nog re’ hälg, jag — om det bara funnes
någe te äta!» svarade den lilla och skyndade tillbaka till
spiseln, därifrån hon åter vände sig till modern och fort-
for: »tror I inte, mor, att vi kunne få låna oss lite borta
hos Jons? Di brukar ju allti’ vara snälla?»
»A, gu’ hjälp oss!» suckade modern på nytt; »di
kräkena har ju inte någe själfva! Hej, om jag bara vore
människa te orka ner te bruke’!»
»Tror I att di ville hjälpa oss där då?» frågade flickan
och såg på modern med stora, undrande ögon.
»Ja då, det ä’ jag så säker på, som aldrig det!»
svarade modern; »om jag bara vore människa te kunna
röra mig så mycket!»
»Tycker 1 det, mor? Det vore ju rakt te ta lifvet
åf er! Hej men, om jag kunde gå dit ner i ställe!»
»Kära barn! Inte hittar du dit ner genom skogen!»
».IJsch jo, hvad jag hittar! Vill I, mor, så ska jag
nog försöka på, jag. Jag kan ju ta potatiskorgen med
mig, om I tror att vi kan fa nage.»
»Ja, kära barn, om jag bara kan vara säker på att
du inte går vilse och om jag inte behöfde vara rädd för
att det kom någe ve dej, för det skulle jag aldri’ kunna
bära!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
