Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 LÎLL-ANNÂ.
kommer opp igen, så ska det inte töfva med ullgarne’ som
jag fått te spinna åt ’ena! Och om Jonsmora har en tår
mjölk, så be ’na att hon tar med sig en skvätt, så iag
har någe te ge lillan !»
»Usch ja, mor! Det ska jag nog, det!»
Och därmed var Lill-Anna nte och stängde väl igen
dörren om sig, och när hon kom ut på farstubron, tog
hon en grankvist, som stod i vrån och som gjort tjänst
som ° ugnsraka, och sedan stängde hon igen farstudörren
också och gaf sig af ut på vägen, i det hon svängde med
grankvisten och helt modigt sade för sig själf, i det hon
vek af neråt skogsvägen:
»Kommer det nå’n hund, så kör jag bort ’en med
den här! För di har så’na otäcka hundar nere ve smedjorna!»
Och vid tanken på hundarna såg hon sig om, som
om hon redan haft dem i hälarna; men rädd var hon inte,
for hon såg ju hur solen, som just nyss gått upp, sken
så rödt mellan de hvita trädstammarna och hur det gnist-
rade som de allra grannaste glaspärlor i rimfrosten och
snöfransarna på grenarna. JVar hon kom litet längre fram
at torpet där Jons bodde, stod där en rönn vid vägen, och
en skock domherrar frukosterade under muntert kvitter
at de frostbitna röda bärklasarna; hon stannade och såg
pa dc muntra, rödbröstade fåglarna med sina svarta hättor,
där de klängde och hoppade om hvarandra på grenarna,
och hon tänkte i sitt barnsliga sinne: »när di där har så
godt om födan till jul, så ska fäll inte heller vi behöfva
vara utan.»
Don tanken satte ny fart i de små benen, och inom
kort var hon inne hos Jonsmor, som blef alldeles förbluffad
när hon hörde att Lill-Anna skulle ner till bruket och som
lofvade att hon skulle titta in till den sjuka, ty det var
inte utan att den tanken flög i Jonsmor, att om det van-
kades^nagot fran bruket, så kunde det kanske rinna öfver
litet at henne med, ifall hon visade sig hjälpsam så godt
hon kunde.
»Hall dej baiasse te vänster, kära barn!» förmanade
hon Lill-Anna, »så du inte tappar bort dej!»
»Usch nej!» menade Lill-Anna; »jag har ju vuri’ där
en gång förut, vot jag – fast det var på sommarn, det!
Och så körde di ner kol här om dan, så jag sir nog hvar
vägen går!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
