Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLÄNNINGEN.» 21 I
mytliga än egentligen uttryck för något starkare missnöje.
Längre uppåt land lågo ladugårdshusen och logen rödmå-
lade och litet snedvridna, därför att terrängen där var
tämligen sluttande och jordmånen lös; men stodo gjorde
de ändå och gåfvo godt skydd åt de två korna, den enda
gamla hästen, en stutkalf och fem, sex får, hvilka utgjorde
hela kreatursbesättningen på Skärlöga. Lägger man till
de nu nämnda inbyggarne fem stycken hönor utan tupp,
en gammal svart katt, en hundvalp och en tam skata,
som hade slagit ner sig ur boet som unge och skadat ena
vingen på sig, men nu, sedan hon fått den lagad igen,
inte brytt sig om att flyga bort, så har man dermed räknat
upp Österbergs hela hushåll där ute på ön. IIan hade
nog haft en dräng också, men den hade på vårsidan gifvit
sig af till Skeppsholmen och blifvit matros, sedan hans
företrädare året förut tagit hyra på en skonare och dennes
företrädare åter fått det infallet att försöka sin lycka i
Amerika.
»Di ä’ rakt som di hade fått kvicksilfver i kroppen
på sig, skärgårdspojka!» hade då Österberg sagt, i det
han valkat bussen åt ena sidan; »så nu tror jag rakt åf
att en får ta och städsla sig en fastlänning för te få be-
hållan kvar!»
»Jesses nej då, far! Hvad tänker du på? Ska du
ta hit en estlänning nu också!» ropade då gumman, som
hörde litet illa. »Di ä’ ju så’na vilda ena, så!»
»Fastlänning, sa’ jag!» ropade Österberg tillbaka och
höjde rösten. »Di brukar då inte vara så värst kvicka
te’ röra på sig, har jag hört folk säga.»
»Ja, men di ä’ inte sjövana!» återtog gumman och
skakade på hufvudet. »Och hur ska’ det då bära te’ med
fisket för dig, far?»
»Hå, han får fäll vänja sig,» svarade Österberg lugnt,
»så har jag fått gjort och di andra med!»
»Och så lär di ska vara så envetna, och inte vill di
äta strömming!»
»Blir di hungriga, så går det nog me’, tänker jag,»
menade Österberg trankilt som vanligt: »och när jag nu
far te stan med siken, så tänkte jag få fast i nagon som
kunde passa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
