Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
»FASTLANNINGEN.»
»Och yllekoftan?» tänkte Edla fråga, men hon vågade
inte, i fall.. • och därför frågade hon i stället: »!Nå, far,
och nya drängen? Har I fått tag i någon töcken?»
»Det ä’ inte så utan det!» svarade Österberg och såg
litet underlig ut. »Han kommer väl strax, han skulle bara
lägga fast skötbåten och ta ner segle’. Se där har vi’n
ju, vet jag!»
Med de orden vände sig Österberg mot dörren, som
med detsamma öppnades af Pålson. Gumman, som inte
hört riktigt hvad mannen sagt, gjorde detsamma och såg
på den inträdande med den mest oförställda förvåning,
vände sig sedan till mannen och sade med missnöjd ton:
»Jaså, kors! IIar du tagi främmatme dig hem, far?»
»Det är nya drängen vå’n!» ropade Österberg henne
i örat. »Du ska väl säga’n välkommen, kära mor!»
»Jag får väl det då!» mumlade gumman, gick därpå
fram till den nykomne, som ännu stod kvar nere vid dör-
ren, räckte fram handen och yttrade vänligt nog, fast litet
kort: »Ja, välkommen då, kära... Hvad heter han, du
far?»
»Pålson heter han!» svarade Österberg.
»Jaså! Välkommen då, kära Pålson!» och sedan hon
sett på honom noga en stund, tillfogade hon: »Och nu får
han väl laga att han trifs så godt han kan!»
»Tack för det, mor Österberg!» svarade Pålson och
tryckte den framräckta handen.
»Stig fram nu te bole, så ska vi väl få oss en kopp
kaffe!» sade Österberg och tog af sig kavajen, under hvil-
ken han hade en sticktröja. »Det här ä’ Edla, dotter vå-
ran, som Pålson får laga att han kommer sams me, fast
hon plär då inte vara svår åf sig just.»
Edla hade under det föregående stått tyst och sett
på den nykomne, som hon tyckte såg inbunden och skygg
ut; att han var fasligt blek och utmagrad såg hon också,
och hon kunde inte låta bli att tänka för sig själf: »hvar
har lår fått tag i den där humlestörn, den sir då inte ut
te’ bli mycket rolig att ha i huset!»
Men emellertid gjorde hon våld på sig så godt hon
kunde, gick fram till honom hon också och räckte honom
handen med ett »välkommen», som just inte lät så sär-
deles vänligt och som från hans sida besvarades med ett
entonigt »tack», i det han knappt rörde vid hennes fingrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
