Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö »FASTLÄNNINGEN.»
»Somliga, ja!» svarade Österberg filosofiskt. »Men
somliga ha inte någe’ alls. Och sir du, mor, di bara flat-
skratta åt mig, när jag sa, att vi bodde tre mil ut te’
sjöss; men den här, han va’ glad åt det, han, och jag
tror att om det hade varit sex mil, så hade han blifvi’
ändå gladare!»
»Å Gu’ bevara mej, far! Tänk om han gjort någe
illa och det va’ därför som han ville bort ifrân’et?»
»Nej, du ska’ vara lugn, Greta! Någe’ illa har han
inte gjort, det ansvarar jag för. Men det ä’ så godt jag
säjer dig alltihop med en gång. Han har seta’ inne som
försvarslös och har inga betyg; men det ska’ du inte låtsa
om för någon människa, för sir du, nu ä’ det jag som
ger’n försvar, och kan vi göra karl åfen och ha nytta
åfien på samma gång, så tycker jag att det ä’ en go’ gär-
ning, eller hvad säger du?»
»Ja, det förstås, det, bara vi inte får ångra oss,» sad«
gumman betänksamt, »för det finns ju så mycket elände
och så inånga elaka människor. Och tänk bara, vi som
sitter här rakt ensamma — han kan ju ta’ och sätta eld
på stuga’ en vacker dag!»
»Så dum ä’ han fäll inte, när han har husrum själf
i’na!» menade Österberg. »Och jag ä’ säker på, att du
hade gjort som jag, om du skulle ha stadt dig en piga
och råkat på en, som vuri’ lika illa ute.»
»Ja, det ä’ en annan sak med kvinnfolka, di ä’ allti’
mer te’ lita på!»
»Undrar det, jag? Di har fäll allt sina skamfilningar,
di med, om en tittar väl efter! Men nu ska’ du lofva
mig, mor, att hålla mun på dig och låta det här vara oss
imellan! Hör du det?»
»Hår väl det då!» sade gumman sedan hon funderat
en stund. »Men nog ä’ det bäst att du läser unnan pen-
garna nà’nstans, och nog ska’ jag ha ögona me’ mig, det
kan han glä’ sig åt! Och då ä’ det väl inte lönt att jag
säjer någe’ åt Edla heller!»
»Nej, tycker du det! Om hon skulle bli sint på’n
nå’n gång, så skulle hon bara gläfsa ur sig —■ du vet
hur di unga ä’ lösa i truten — och det skulle jag inte
villa på villkor. Men nu ska du vara riktigt vänlig emofen,
för, sir du, jag lofte att jag inte skulle säga någe’ om det
där som har vuri’, och fick han nu hum om att jag ram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
