Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Œi
»fastlanningen.
Men det var det märkvärdiga med Pålson, att lian
kom aldrig. Hela hösten och en bra bit af vintern gick.
och han gjorde inte den minsta min af att vilja hjälpa
Edla med hennes sysslor. ILan skötte sina egna, lugnt
och stilla och metodiskt som ett urverk, och Österberg såg
mod stigande tillfredsställelse, att han skötte dem bättre
och jämnare för hvar dag som gick. Gamle Grålle hade
aldrig blifvit så omsorgsfullt ompysslad och skött förr, och
det riktigt sken om hans gråbruna fäll, där han stod i
spiltan och mådde godt med sitt friska hö och en och
annan liten hafreportion emellanåt, och själfva gumsen hade
Pålson blifvit god vän med, genom att sticka åt honom en
tapp hö då och då, till omväxling med det torra löfvet,
som annars bestods som hvardagsmat, nere i fårhuset.
Här nu vinternoten slog till och Österberg behöfde
kuska af isvägen till stan med sin lilla strömmingsåka, så
gnodde Grålle i väg med en fart, så att hans husbonde
kom lika fort in till torgs som Ljusteröborna och fick där-
igenom lika bra betaldt som de för sin vara. Och lika
raskt, om inte raskare ändå kilade han af tillbaka, ty nu
visste han ju att vänliga ord och ett godt foder väntade
honom, när han kom hem, i stället för att han inte förut
varit säker för både glåpord och sparkar, när husbonden
väl hunnit vända ryggen till. Och inte nog med det, utan
som det fanns litet gammal skog på ön och Österberg gått
och funderat på att göra ett litet vinterhygge, för att se-
dan fram på sommaren ha en skutlast ved att föra in till
staden, så blef Pålson af god nytta äfven där vid lag, ty
när det inte fanns annat att göra, så slängde han yxan
på axeln och gick bortåt norra sidan af ön, där han högg
raska tag, så att spånorna yrde om honom, öch vid no-
ten bar han sig visserligen litet bakvändt åt i början, men
han lärde sig snart både att handtera de isiga tögorna
jämt. och att med stången föra ner noten under isen, utan
att trassla in sig i maskorna och slita sönder, dem. Det
°nda han var tafatt med, så var det med seglingen; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
