Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLANNINGEN.»
kar upp i trädet, där de rödbröstade fåglarna lyste så
granna i morgondagern bredvid de rödgula bären.
»Jag måtto inte ha drömt ändå», tänkte gumman för
sig själf, i det hon med välbehag betraktade de hvitskim-
rande breda gångarna. »För de här di har inte gjort sig
själfva, di. Det ä’ då en rapper karl, som har hunni’
med det här allare’n, och det låst han va’ halfdö i natt
som var.»
Oeh hon såg sig om åt alla håll för att få sikte på
drängen, men han syntes inte till någonstans. Då ropade
gumman med sin gälla, något darrande stämma:
»Ä’ Pålson där? På-ål-son!»
»Här ä’ jag!» hördes det som en svag återklang borta
från ladugården.
»Ska inte Pålson komma in då och få sig en tår
kalfe?» ropade gumman på nytt, sedan hon med handen
för örat mödosamt uppfattat svaret. »Det kan han be-
höfva, tycker jag!»
»Kommer strax!» svarades det på nytt, men det hörde
gumman inte alls, och orolig öfver att hon ingenting för-
nam, drog hon schalen tätare om sig och gaf sig af ner
till ladugården, där dörren stod på glänt och snön endast
var undanskottad på ena sidan, som om någon tröttnat
midt under arbetet. När hon kom in, såg hon vid den
gråa dagern där inne att korna stodo och mumsade på
sitt hö och att hönsen redan käbblade om sitt korn, men
Pålson kunde hon först inte upptäcka. Slutligen fick hon
likväl sikte på honom, där han satt på en klisäck borta i
mörkaste vrån bredvid väggen till fårkätten, satt med ut-
sträckta ben och skofveln i hand, lutande ryggen mot väg-
gen och blek som ett lik. Det klack till i gumman och
hon skyndade fram till honom så fort hon förmådde.
»Hur i Herrans namn ä’ det fatt, kära Pålson?» frå-
gade hon, i det hon böjde sig ned emot honom.
»Hå, jag blef bara lite trött utaf skottningen!» sva-
rade han långsamt och försökte resa sig upp.
»Hvad skulle han sta’ med det då för? Dct kunnc
väl ha vuri’ te längre fram på da’n!»
»Hur skulle mor då ha kommi’ te lagåln?»
»Hå, jag hade väl fått frakta mig så godt jag kunna’!
Mcn ta i mig nu och försök på te stiga opp, så Pålson
får komma in i värmen igen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
