- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
260

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2Ö0 »PASTLÄNNINGEN.»
När Österberg sedan kom upp till Pålson, låg denne
i brinnande feber och trodde att det var Måskobbarn som
ville hindra honom att bege sig af hem; han slog vildt
omkring sig med bägge händerna, och när kluten vid den
häftiga rörelsen flög af och Österberg kastade en blick på
drängens vänstra hand, blef han förskräckt öfver att se
de gulhvita, skrynkliga fingrarna, och sedan han förgäfves
väntat på att bli igenkänd af den yrande, gick han sakta
ut igen och kom ner i stugan till Greta och Edla, som
skyndade emot honom och nästan med en mun frågade
hur det var där uppe.
»A, det är skralt nog, det!» svarade Österberg be-
tänksamt och ref sig bakom örat; »och ä’ det som jag
tror, så får jag allt spänna fär Grålle i morgon igen och
ge mig af me’n till Norrtelje.»
»Nej kors då! Vi måtte väl kunna sköta om’en
själfva, vet jag! Ta ut’en nu i kylan, det vore ju te ta
lifvet åfen me’ samma.»
»Ja, kära far, det går rakt inte an!» instämde Edla
ifrigt; »jag ska nog pyssla om’en, jag — och mor med.»
»Det ä’ nog bra, det,» menade Österberg; »men, sir
ni, han har frusi’ bort vänstra näfven på sig och det lär
ni inte kunna reda er med! Ja si, aldrig hade jag då
fari’ te Blidön, om jag hade kunnat tänka mig att hela
juldansen skulle sluta me’ lasarette’!»
9.
Och det blef onekligen slutet, och när Pålson kom
hem igen i början af februari, så hade han två fingrar
borta på vänstra handen, men för öfrigt var han kry och
rask och inte stort blekare än vanligt. Österberg var
efter honom dit, sedan han blifvit utskrifven, och när de
kommo hem till Skärlöga om dagen, så tog mor Greta
emot Pålson som om han varit hennes köttslige son, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free