Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» FASTLÄNNINGEN. »
lierrarne akter ut. Österberg märkte ingenting, sysselsatt
som han var med att lägga ner det sista nätet i ökan,
och Pålson hade redan stigit ner i den för att lägga
årorna i ordning, då Edla syntes uppe i backen och ro-
pade ner till fadern att kaflet var i ordning, om de ville
ha en kopp innan de gåfvo sig af. Både Österberg och
Pålson gingo därpå upp till stugan, men Edla, som skulle
hämta en stäfva som låg och flöt nere emellan båthuset
och bron, gick vidare ner och föll just på knä där för att
ta upp den, då hon, dold af båthuset, hörde följande sam-
tal nere på kuttern:
»Hvarför ropade du till, när du såg den där långa
karlen?» frågade grosshandlaren.
»Jo, jag tyckte jag kände igen honom,» svarade den
ene af hans kamrater, »ja, det var bestämdt han.»
»Hvilken?» frågade de andra två.
»Den rackarn, som höll på att slå ihjäl bror min här
om året uppe i Västmanland,» svarade den tillfrågade.
»Hvarför det då?» frågade de andra.
»Å, det är en lång historia,» svarade den tredje,
»men jag ska försöka tala om den så kort som möjligt.
Se bror min var bruksinspektör där nere och var en djäkla
fruntimmerskarl, han som undertecknad. Hu fanns det en
mycket vacker flicka där nere bland smedsdöttrarna, och
hon hade en fästman, förstås; det ha de allihop, och så
kom bror min i vägen för honom, begriper ni, och när
smeden skulle till och gifta sig, så höll han på att få
både hustru och barn på en gång — men det tyckte han
inte om — ha-ha-ha!»
»Ha-ha-ha!» skrattade de andra två i korus.
»Och följden däraf var att när han fick veta att bror
min gått i vägen för honom, så slog han honom i skallen
helt sonika.»
»Ställde sig i forsat för honom, naturligtvis?»
»Nej, fan heller! Gick direkte in’på kontoret och
dängde till honom med en yxhammare, i bägge bokhål-
larnes närvaro. Så att rädd var han inte, det vore synd
att säga. Nå, bror min stöp som en säck, karlen tog
länsman hand om, men som bror min hade hårdare skalle
än vanligt, så kom han sig, och kmen fick två års straft-
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
