Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLANNINGEN.»
och väntade på dem och hälsade från grosshandlarn. Öster-
berg, som fick höra, att mor Greta låg och ränsade kål-
täppan på andra sidan ladugården, gick dit för att se, om
han inte kunde hjälpa henne, och Pålson och Edla blefvo
ensamma nere på notbron.
Pålson skulle just till att lägga upp årorna, när Edla
tycktes fatta ett raskt beslut och sade, i det hon lätt hop-
pade ner i båten:
»Har inte Pålson lust att ro mig ut ett litet tag?»
Han såg på henne förvånad, men sedan han betänkt
sig en stund, satte han sig till rätta på midttoften, medan
Edla slog sig ner akter ut, och därpå tog han ett par
långa årtag, i det han frågade:
»Ska vi ro ut på fjärn?»
»Ånej, jag tycker vi kan hålla opp i sunde’!» sva-
rade Edla.
Och så rodde han ut mellan de speglande uddarna,
som här på läsidan kastade långdragna reflexer ner i det
klara vattnet. Och först var det alldeles tyst i båten,
men så kom där en fråga, framsagd med darrande röst,
och därpå ett svar, först lågmäldt och tvekande, sedan allt
bestämdare och med allt mera stadig stämma, som likväl
ibland dallrade af sorgliga minnen, länge söfda i tystnad,
men nu vaknade med förnyad styrka. Och inom kort
hvilade årorna och båten fick drifva som den ville, men
som vinden låg inåt från fjärden, så vaggade den sakta
inåt bron; det var som han visste att han skulle föra
dem hem.
Här gamle Österberg och mor Greta hade rensat sig
trötta och skulle jämka sig hem till kvällsvarden, sågo de
till sin stora häpnad, huru Edla och Pålson kommo i sakta
mak gående upp mot stugan med armarna om hvarandras
lif. Gumman tvärstannade och knuifade gubben i sidan
gång på gång, i det hon ropade:
»Hej, sir du, far du, sir du!»
»Ja visst tusingen sir jag!» svarade Österberg med
ett bredt, förnöjsamt grin öfver hela sitt hederliga ansikte,
och därpå ropade han helt skämtsamt emot de kommande:
»Hvad i helsike ä’ det med fastlänningén, du Edla!»
»Ja, inte vet jag,» svarade Edla, röd som en ros,
»men så mycke’ vet jag, att nog ä’ han nu fast, allti’!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
