Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
del af de båda fönstren, mellan hvilka slaguret tic-
kade.
»Två gånger åtta är fjorton. Fem från nio står
tre kvar. Sju gånger åtta femtiosex. Tjugufyra i ett-
hundrasjuttio ...» mumlades halfhögt medan fingrar
och hartassar hjälptes åt att sudda, grifflar gnisslande
skuro in skiffret, flugor surrade allt ursinnigare och
värmen kom tankekraften att domna af.
»Om klockan bara ville slå!» men det felades
ännu en kvart.
Då rycktes dörren till rummet bredvid häftigt
upp, och ett burrigt, rödblondt hufvud visade sig för
barnaskaran, hvilken, liksom på kommando, släppte
griffeltaflorna för att stirra på den, som förorsakat det
välkomna afbrottet.
»Hvad är det nu igen, Sara?» frågade fru Holm,
med ett försök att se riktigt sträng ut.
»Ett bref, mamma!»
»Du vet, att jag inte vill bli störd.»
»Det är från morbror!»
Fru Holm ryckte till och rodnade märkbart.
»Än sedan?» sade hon med ansträngning.
»Helena har själf kommit hit med det.»
»Hon kan ju lämna det eller sitta ned och vänta.»
»Vänta? När hon aldrig varit här förr, och...?»
»Du vet mer än väl, att jag inte låter hindra mig
af nåc/ot under lektionstimmarna.»
Dottern knyckte otåligt på hufvudet, kastade en
frågande blick på vägguret och stängde dörren med
ett ryck.
»Nå barn, hvad ta ni er till?» frågade fru Holm,
med ovanlig skärpa; och i samma sekund böjdes tjugu
små nackar öfver de suddiga taflorna — men med
räkningen gick det skralare än någonsin. Den stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
