- Project Runeberg -  Skattepenningen /
11

(1895) [MARC] [MARC] Author: Wilma Lindhé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11
séâg ut öfver,gården och önskade att hon kunnat låta
die små leka ännu en stund.
Hur de skreko och skrattade öfver hvarandra,
Inrottades, lekte »ta fatt» eller kastade boll, med hat-
tarna på nacken och håret kring öronen!
Att stå eller gå som stadigt folk var omöjligt,
tvy för dem tycktes det vara en naturnödvändighet att
hioppa på ett eller två ben, springa, sparka, svänga
mied lemmarna och på allt sätt gifva utlopp för det
öifversvallande lefnadsmodet inombords. Ingen tanke
p»å, om kläderna voro enkla eller dyrbara, och ingen
tanke på att skona dem heller! Intet förstånd om skil-
mad pä lefnadsställning och framtidsutsikter, ty för
dlem låg hela lifvet som en solig lekplats, där de alla
stkulle få nog rum, ljus och glädje.
Där satt den längsta flickan i hela skolan rak-
läing i sanden och lät skrattande mörbulta sig af en
sjjuklig liten pys, som inbillade sig ha krafter för sju;
oich där hoppades hage af fjunlätta, graciösa flick-
uingar med långa välformade ben i åtsittande strum-
p«or samt flätor eller hela kaskader af krusigt hår
ultefter ryggen.
Fru Holm stod kvar med ringklockan i handen.
Diet hade kommit ett varmt och vackert, men på
saamma gång vemodigt uttryck i hennes ansikte.
Det gjorde henne ondt att nödgas afbryta den
gllada leken; men smärtsammare var vissheten, att
liifvet själft skulle obönhörligt dämpa ned lefnadsmod
occh lefnadslust, förhoppningar, själsfriskhet och till-
föirsikt, utan att gifva något motsvarigt som ersättning
därför.
Ännu ett ögonblicks tvekan, därefter skar ring-
kllockans. klang genom rymden, framlockande en final
aff skrik ocli skratt, under täflan att vara först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skattep/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free