Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korta månader, och ej förrän det blef tal därom och
friheten hägrade i bakgrunden, förstod hon att ett
tryck — som först nu kändes plågsamt — legat öfvcr
henne under de framfarna åren.
Hon, som föga tänkt på annat än sina studier
och dagens små händelser, greps med ens af en brin-
nande åtrå att komma ut, bort, se något af världen
och liksom få rådrum för egen vilja, egna tankar,
intryck och känslor.
»Du har väl undrat öfver, att jag talat så lite
med dig om min bror och svägerska?» frågade fru
Holm nervöst.
»Det har jag; men jag förstod, att jag ej borde
fråga,» svarade Sara, som satt med armbågarna på
bordet och ögonen fastade vid den rödgula strimma
solen lämnat efter sig borta vid horisonten.
»Innan du träffar dem, vill jag du skall veta ett
och annat från det förflutna.»
»Netten har berättat...»
Fru Holm såg upp med rynkade ögonbryn.
»Det skulle hon öfverlåtit åt mig. Händelserna
betyda i alla fall så lite i ett människolif, allt beror
på hur man tar dem, och hvilken inverkan de utöfva
på själ och sinne. Jag är stolt och sträng, barn,»
fortsatte hon med vekare röst än Sara någonsin hört,
»och det har jag blifvit genom att missräkna mig på
en enda människa, som jag hållit af mer än alla
andra. »
»Var det pappa?»
Fru Holm sänkte sina ögon för dotterns forskande
blick.
»Han var mig mycket kär,» återtog hon med ett
vemodigt leende, »men honom trodde jag aldrig om
mer än han var. Det var min bror, jag menade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
