Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
»Och ni ha inte träffats på alla dessa år?» frå-
gade Sara andlöst.
»Hvartill skulle det tjänat? De flyttade dessutom
till sin egendom nere i Skåne, så snart arfvet efter
hennes far utfallit.»
»Jag kan inte förstå, hur han kunde svika den
hade kär?» återtog Sara drömmande.
»Det finns ingen synd, som ej drar en annan med
sig i släptåg.»
Sara hörde ej moderns ord, där hon satt lyss-
nande till sina egna tankar.
Att gifva sin tro, utan att hålla den för lifvet,
var något, som hennes hederskänsla och rena sinne
ej kunde fatta.
»Och hur gick det med henne, som han bedrog?
Dog hon af sorg?» frågade hon ifrigt.
Fru Holm kunde ej återhålla ett leende.
»Nej, men hon lefver ogift, fast hon haft många
anbud.»
Sara sken upp, som om något särskildt lyckligt
händt henne. »Det är vackert, tycker inte mamma
det?»
»Det är alltid vackert att vara sann och trofast,
och det önskar jag till Gud att du måtte blifva och
inte låta världsliga förmåner locka dig att svika, hvad
samvete och känsla bjuda såsom rätt.»
Det var inte lång tid till afsked och resonne-
manger morgonen därpå; ty ehuru allt var inpackadt
och ordnadt, tillkom som vanligt ett och annat i sista
stunden.
»Drick sitt kaffe och försök att äta, vägen blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
