Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
skande, »och säg, att jag lånar honom det bästa jag
har, och atl han ännu är mig lika kär.»
Den långa raden af vagnar ilade bort med det
frustande lokomotivet i spetsen, och Sara viftade allt
ifrigare, ju större afståndet blef.
Fru Holm stannade kvar efter alla andra på per-
rongen, och när hon gick därifrån, var det med tunga
steg.
Hennes barn skulle för första gången pröfva sina
krafter i beröringen med njTa människor och nya för-
hållanden, och om det också riktade hennes lifser-
farenhet och utvecklade hennes själsgåfvor — den-
samma som förut skulle hon aldrig blifva.
Vädret var strålande vackert, och morgonens frisk-
het låg ännu kvar öfver staden, där det rörliga lifvct
för hvarje ögonblick tillväxte.
Spårvagnar och ångslupar hade börjat sin verk-
samhet, och fru Holm, som suttit så mycket inne, att
hon glömt de brokiga bilderna utanför, rycktes ovill-
korligen med af hvad hon såg och tog en omväg för
att få se ännu mera.
Mälarens vatten glindrade i solskenet, och under
Norrbro brusade strömmen i skummande vågor. Hon
stannade och såg bort till de palatslika, i solsken ba-
dande byggnaderna på andra stranden samt Kungs-
trädgårdens löfhvalf och Strömparterrens träd och
buskar.
Det hade blifvit sommar, utan att hon gifvit akt
därpå. Hvarje vår hade hon föresatt sig, att det året
skulle hon siirskildt följa med naturens växande lif
och utveckling och glädja sig däråt, men det hade
gått som alltid — hon hade ej gifvit sig tid därtill.
»Hur många gånger skall jag få vara med och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
