Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
hvilken aktning han hälsades af alla, som kommo i
hans väg, var det som hade något däraf kommit äf-
ven på hennes del.
»Du är inte det ringaste lik din mor, » sade han,
när han hjälpte henne upp i det eleganta ekipaget,
och så oerfaren hon än var, förstod hon att det legat
en artighet under hans ord.
Dagen hade varit tryckande varm, men efter sol-
nedgången hade en behaglig svalka inträdt.
Kammarjunkar Brag, hvilken satte sin ära i att
ha allt bättre än andra, var omtalad för sitt präktiga
stall, och Sara, som aldrig åkt så fort eller i ett så
vackert åkdon, var både häpen och förtjust.
Daggen hade bundit landsvägsdammet. Doften
från de blommande rågfälten, löfdungarna och klöf-
vervallarna blef allt starkare, ju närmare natten det
led; och när så månen steg upp, stor och röd, och
rymden liksom dallrade af ett mystiskt, dämpadt
skimmer, greps hon af en känsla, som i sig gömde
lika mycken smärta som glädje.
»Gråter du?» frågade han.
Hon skakade på hufvudet.
»Du längtar väl ej hem, redan?»
»Det är ju nu det skall börja,» svarade hon, och
i hennes ögon låg något drömmande förväntningsfullt,
som rörde honom.
»Har du aldrig varit utom Stockholm?»
»Jo, i Södertelje.»
Han skrattade till. »Vidtberest, som jag kan
finna! Det skulle vara roligt att ta dig med på en
utrikesresa. Jag tror, att du är en flicka, som förstår
att se och uppfatta, och så är det så obegripligt ro-
ligt att ha sådana där små noviser med sig, som in-
Slcattepenningen. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
