Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
tyst och stilla, som lyddes naturen till sitt eget hjär-
tas slag, eller som hade den — rusig af sin egen doft
— slumrat in i midsommarnattsdrömmens korta lyck-
salighet.
Kammarjunkaren satt tillbakalutad mot de mjuka
vagnsdynorna, njutande af sin cigarr.
Att den var fin, förstod Sara af doften och af
det synbara välbehag, hvarmed han drog sina bloss
och allt emellanåt tog den ur munnen, liksom för att
äfven glädja sig åt dess åsyn.
»Luta dig tillbaka i vagnen,» sade han och bredde
en filt kring hennes knän och fotter. »Det är min
religion, att man skall göra sig det så bra här i värl-
den, som man kan.»
»Jag fryser ej,» svarade hon och gjorde ett för-
sök att värja sig för det varma plagget, hvilket han
lade öfver henne trots alla protester.
Det återstående af vägen sutto de alldeles tysta,
han halfsofvande och hon med en otydlig känsla af
att den lätta silkesfilten liksom tryckte henne.
Fm Holm hade väntat bref redan ett par dagar
— nu var det kommet, och Sara skref:
Ȁlskade mamma!
Nog lofvade jag att skrifva genast efter min hit-
komst, men utom brefkortet, som jag hoppas kommit
fram, har det varit mig omöjligt få tid till något an-
nat än att se och beundra.
Det är morbror själf, som visat mig ikring öfver-
allt, och jag trodde aldrig det kunde finnas något så
präktigt. En sådan man lian är! Högsjö var ju rakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
