Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
någon annans räkning, det lämnar jag därhän. Att
det finns något därför under den här saken också,
det kan jag gå i god för.»
»Det vore bättre att vi rodde hem än smågrä-
lade som alltid,» inföll hon och plumsade till med
åran.
»Om fröken vill sätta sig på aktertoften, så skall
jag ro ensam — vi tyckas inte passa till ett par.»
Hon satt vänd ifrån honom, doppande händerna
i det svala vattnet eller lutande sig öfver båtkanten
för att se efter forellerna, som morbrodern odlade
för sitt bord, och när hon fick se någon, jublade hon
till i barnslig glädje.
>Ack näckrosor!» ropade hon plötsligt och visade
på en vasskantad bukt inne vid stranden.
Inom ett ögonblick hade han svängt båten och
bundit den vid en utskjutande trädgren, medan han
böjde sig framåt för att få fatt i de hala, sega stjäl-
karna, som gledo undan, när han ville gripa dem.
Ändtligen fick han ett par blommor i sin hand
och räckte henne dem. »De påminna mig om någon,»
sade han, halft för sig själf.
»Om hvem då?»
»Fröken Helena.»
»Kanske? Hon är ju blek och vacker.»
»Det är inte bara det. Hon lofvar mer än hon
håller — men det finns möjligheter. Hon simmar på
ytan — men det finns djup under.»
Stranden var kantad af låga buskar, öfver hvilka
man kunde se in i parkens slingrande gångar.
»Jag hör någon tala,» sade Sara lyssnande, »är
det inte? ...»
En hand lade sig befallande på hennes skuldra
och tryckte henne djupt ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
