Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Han ensam ägde hennes förtroende, det visste
han, men också, att det var enda bandet dem emel-
lan. Aldrig hade hon frågat efter hans lefnadsställ-
ning, framtidsplaner och tankar, aldrig sökt honom
för annat än att afhandla sina egna intressen.
Mot denna egoism ställde han ofrivilligt upp Sa-
ras varma medkänsla för allt, som rörde hans person.
Dem emellan var det ett motsatt förhållande, där han
var egoisten, som endast talade om sitt, och hon den
trofasta, tåliga åhörarinnan, på hvars deltagande han
kunde vara säker.
Hans blickar följde dock Helena, där hon rörde
sig som en drottning bland sina vasaller. Fruntimren
funnos synbarligen ej till för henne, ty åt dem såg
hon ej ens.
Han visste, att hon haft många friare, och att fa-
dern ej hade någon högre önskan än att få henne
snart gift. Han såg honom också göra upprepade för-
sök att föra henne i armarna på regementschefen, en
förmögen man med högadlig börd, dekorerad bringa,
slappt rödbrusigt ansikte och en lång rad år på
nacken.
Från denna mörka taña var det en hugsvalelse
att vända blickarna till Sara, som dansade för dan-
sens skull endast och var så strålande glad, att det
liksom lyste af henne.
Matsalen i undervåningen företedde en glänsande
anblick med sitt af läckerheter, silfver, vinkaraffer,
ljus och blommor dignande bord.
Sorlet var bedöfvande; men det var också sum-
man af lekande skämt, fjäderlätta ord, skratt och gläd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
