Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
»Det vet jag inte — inte ännu — men han lår
väl.»
»Hvad skall han bli då?»
»Präst, tror jag.»
»Jaså, du tror det. Låt oss inte tala om det,
du är ju bara barnet! Tänkte du aldrig på mig?»
»Det hjälpte inte.»
Hvad skulle modern svara, då hennes egen lifs-
erfarenhet sade henne, att dottern hade rätt.
De lågo tysta en stund.
»Jag glömmer honom aldrig,» sade Sara lågt och
passioneradt.
»Sof nu och var min lydiga flicka som förut.»
Fru Holm låg och tänkte på det bittra uti, att
en främling — om hvilken hon ej visste det ringaste
— tagit första platsen i hennes barns hjärta. Det
var så för alla mödrar, men lika hårdt ändå.
En snyftning från sängen bredvid afbröt hennes
tankegång.
Hon låtsades ej höra och låg stilla, medan hen-
nes hjärta sammansnördes af smärta och medkänsla.
Då snyftningarna blefvo allt högljuddare, smekte hon
åter och åter dotterns tårdränkta kind —• ord fann
hon inga.
Sara somnade med moderns hand i sin, men
denna låg länge vaken.
Fru Holm skötte sin skola som vanligt; men
tankarna voro ofta långt borta hos en människa hon
aldrig sett.
»Hurudan är han?» frågade hon sig. »Menar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
