Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
»Frun var orolig förut! Jag har aldrig sett ett
så galet tilltag som att gå på teatern ensam.»
»Netten! »
Det låg förtviflan och bön om hjälp i detta enda
ord liksom i de tårfyllda ögonen, och Netten tänkte
ej längre på att neka.
De gingo fram och åter, tills artisterna började
komma genom sin privata utgång.
Där! Hon kunde ej misstaga sig på Helenas
smärta gestalt och ännu mindre på honom, som gick
bredvid henne.
Hade de varit ensamma, hade hon skyndat fram,
men strax efter gick ännu en dam och tvänne herrar.
»På Rydberg eller Grand, det beror på damerna?»
sade en. af herrarne.
»Rydberg och kaffe i grottan efteråt eller hur?»
frågade Helena, vänd till Knut Stolpe.
»Hvar är mig alldeles likgiltigt,» svarade han —
»när jag är i sådant sällskap.»
Allt var bättre än ovissheten.
Sara gick ut morgonen därpå som vanligt, men
inte på lektion, utan för att uppsöka Helena.
Klockan var inemot elfva.
»Fröken är inte uppstigen, hon ligger alltid länge
och kom inte hem förrän framåt morgonen,» var det
besked som gafs.
»Jag kan vänta.»
Hon fördes in i ett yttre rum, hvars eleganta
möblering skämdes af kringkastade klädespersedlar,
smycken, blommor och tidningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
